Peter Malmqvist - Går USA med förlust?

16:59 / 11 april 2017 Övrig artikel


Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.

Peter Malmqvist Remiumchefsanalytiker


USA:s president är mycket bekymrad över landets underskott i bytesbalansen. Har han anledning att vara det?

Bytesbalans är kassaflöde

Ett lands bytesbalans är inte ett lands resultat, utan motsvaras i företagets redovisning av kassaflödet efter investeringar. Därefter följer finansieringen. Kassaflödet kan utan problem vara långsiktigt negativt förutsatt att företaget växer. Detsamma gäller bytesbalansen, den kan vara negativ förutsatt att landet växer. Om däremot tillväxten uteblir blir underskottet en varningssignal. Det kombineras då ofta med underskott i statsfinanserna, som i Grekland, där staten lånade upp stora belopp och delade ut i pensioner och bidrag. Då överhettas ekonomin och inflationen stiger. Då blir det kris. Därtill är bytesbalansen en osäker siffra. Till skillnad från företagets kassaflöde, som balanserar exakt med finansieringen, är bytesbalansen en uppskattning. Den balanserar aldrig exakt med finansieringen. 

Långsiktigt underskott

Under drygt 30 år har USA haft ett underskott i bytesbalansen. Under samma tid har landet varit ett av industrivärldens snabbast växande, därtill det mest snabbfotade. USA är nästan alltid först ur alla kriser (dessvärre också ofta orsak till dem). USA är dessutom världens mest gynnade låntagare, eftersom de lånar i lokal valuta, i dollar. En negativ bytesbalans innebär nämligen att landet måste ta hjälp av utländska finansiärer. I USA:s fall är det emellertid långivarna som står för valutarisken. Utan denna subvention hade nog USA haft både lägre bytesbalans och lägre tillväxt. 

Styrs av valutan

En negativ bytesbalans är alltså inte en krisindikator, i alla fall inte så länge tillväxten är god och statsfinanserna är i ordning. Underskottet beror i stället på valutafluktuationerna. Granskar vi US-dollarns reala växelkurs de senaste 40 åren, kan konstateras att underskottet har vuxit markant när dollarn förstärks, som 1985 och år 2000. Även de senaste två åren har dollarn stigit kraftigt, vilket ökat underskottet något. 

Styrs av räntan

Dollarkursen, i sin tur, styrs kortsiktigt nästan helt av räntedifferensen mot de övriga större valutorna, som euro, pund och yen. När USA i början av 80-talet skulle bekämpa inflationen, gjordes det med rekordhöga räntor. Då gick dollarn i taket och hjälpte till att bromsa inflationen. Likadant på IT-bubblans topp år 2000, liksom de senaste två åren, även om dollaruppgången denna gång är lägre än tidigare. Såvida inte USA:s president tvingar Federal Reserve att överge räntepolitiken, har alltså presidenten små möjligheter att påverka USA:s bytesbalans.

Handelskrig

Dessvärre pekar allt på att han ändå kommer att försöka genom att påverka importen. Detta är troligen hans viktigaste politiska mission och han började redan innan presidentskapet genom att försöka förmå en del amerikanska storföretag att producera mer inhemskt. Nästa steg är att ge sig på USA:s viktigaste handelspartners, alltså Kina (2 procents handelsunderskott av USA:s BNP), EU (0,8 procent), Mexiko (0,3 procent) och Canada (numera nästan noll). Det är främst Kina och EU som hamnar i skottgluggen. 

Trump lyssnar inte

Den första kampen utkämpas nu under torsdag-fredag, när Kinas president är på besök i USA. Det är knappast troligt att presidenterna skiljs som vänner. Utrikeshandeln är Donald Trumps viktigaste vallöfte. Att täppa till förlusten i den amerikanska resultaträkningen och öka sysselsättningen i "Corporate America" har kantat hans väg till Vita Huset. Att 10.000 amerikanska universitetsprofessorer i nationalekonomi kan upplysa honom om att ett land inte fungerar som ett företag och att nationen USA inte går med förlust, har uppenbarligen inte hjälpt. Han verkar inte lyssna på någon.