Peter Malmqvist - Riksbanken på rätt väg

17:31 / 17 maj 2017 Övrig artikel


Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.

Peter Malmqvist Remiumchefsanalytiker

Rätt av Riksbanken att ändra mått för inflationsmätning.

Högre inflation

Den svenska inflationstakten de senaste dryga trettio åren har varit 2,4 procent per år. Om vi däremot mäter med hjälp av Riksbankens kommande måttstock KPIF, som exkluderar räntor, har inflationen varit 2,1 procent. En ganska marginell skillnad. Sett över trettio år hinner  uppenbarligen räntorna både öka och minska, varför totaleffekten inte sticker ut. Mäta på lång sikt är därför mindre intressant. Det är över kortare perioder som förändringen kan få en tydlig inverkan på räntepolitiken.

Ingen deflation

Det är under perioden efter 1994, med flytande växelkurs och Riksbankens inflationsmål i fokus, som skillnaderna i inflation vuxit fram. Gränsar vi de senaste tio åren blir skillnaderna avsevärda. Den period av deflationsrädsla som smög sig på 2013-2015 försvinner exempelvis helt. Istället för nollinflation får vi en inflationstakt exklusive räntor, på knappt 1 procent. Det är lågt, men skulle rimligen inte utlöst den deflationspanik och den kraftiga penningpolitiska stimulans, som nu blev fallet. I sådana fall hade räntorna i ekonomin varit högre och fastighetssektorn mindre överhettad.

Negativa realräntor

Jämfört med denna nya måttstock för inflationen har Sverige haft en extremt låg ränta under många år. Realräntan har sedan 2009, mätt mot 10-åriga statsobligationer, varit försumbar och från inledningen av 2015  markant negativ. Det är alltså inte konstigt att bostadspriserna galopperat. Positivt är också att vi med det nya måttet får en harmonisering mot övriga EU-länder. Riksbankens nya inflationsmått utvecklas nämligen ungefär som det EU-harmoniserade och även om inte särskilt många EU-länder styr mot just detta har de flesta länder egna mätningar, som ganska väl följer denna harmonisering.

Inga räntehöjningar

Ränte- och valutamarknaden valde emellertid att tolka Riksbankens förändring som en uppmjukning av räntepolitiken, inte som en åtstramning. Kronan försvagades och de långa obligationsräntorna föll. Uppenbarligen var genomsnittsplacerarens uppfattning att exkludera räntor, i ett läge då räntorna är på väg upp, inte är en åtstramning utan en lättnad. Den superlåga räntepolitiken kommer därför att kunna fortsätta längre med detta nya index, än med det tidigare. Men så kan bara den placerare resonera, som anser att en negativ realränta för långa statsobligationer på 1,5-2,0 procent är ett naturligt tillstånd. Övriga ser förändringen som en möjlighet att snabbt kunna normalisera räntenivån och få tillbaka stabiliteten i svensk ekonomi.