Peter Malmqvist - Vilken är bästa sektorn?

09:10 / 7 juni 2017 Övrig artikel


Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.

Peter Malmqvist Remiumchefsanalytiker


Börsplaceringar efter sektorindelningar är ofta en otydlig placeringsstrategi. Den här gången finns det dock ganska tydliga trender.

Småbolag vinnare

Den tydligaste sektortrenden de senaste åren har varit rallyt i småbolagsaktier. Det vanligast refererade indexet är Carnegies Small Cap. Det började dra ifrån OMX i början av 2013 och har därefter gått ungefär 40 procent bättre. Ändå är det sämre än fastighetsaktierna. Räknat från samma tidpunkt gick Carnegies fastighetsindex hela 60 procent bättre än OMX och toppade förra sommaren. Därefter tappade fastigheterna mark och föll tillbaka till småbolagsindex generella nivå. Det är ganska tydligt att Carnegies småbolagsindex har en ganska stor vikt av fastighetsaktier, för även deras småbolagsindex föll tillbaka när fastigheterna dalade.

Säkra småbolag ännu mer vinnare

"Småbolag" är dock ingen homogen grupp. Dels kan konstateras att fastighetsaktierna har en tydlig inverkan på Carnegies småbolagsindex, dels kan konstateras att det finns småbolag som gått ännu bättre än dem i Carnegies index. Det är börsens Small Cap index, som består av lite "säkrare" småbolag. Som bäst klättrade detta index 70 procent från 2013, vilket var klart bättre än Carnegies. Börsens småbolag har inte heller tappat farten det senaste året, utan fortsatt uppåt. Börsens index består dessutom av mindre bolag än Carnegies, så uppenbart har varit, att ju mindre desto bättre. Men First North då, det är ju ännu mindre bolag? Nej, där är utvecklingen ganska lik Carnegies, men med eftersläpning. Slutsatsen är därför att de mer osäkra bolagen (otydligare redovisning, mer diffusa regler, etc) inte ligger först i spåret när småbolagståget går. Då är det NASDAQ:s small cap som är benchmark.

Verkstad drar kraftigt

Bland de större bolagen har en indelning i fyra grupper gjorts beroende på konjunkturberoende. En grupp är exportorienterade cykliska aktier. De har gått fantastiskt bra de senaste 18 månaderna efter det att börsbubblan i Kina bottnade. De har också gått mycket bra efter det att USA fick en ny president. Mätt från början av 2014 är uppgången 70 procent inkl utdelningar. Tvåa är gruppen inhemska bolag. De förväntas tjäna sina pengar i huvudsak i Sverige och är därmed beroende av den svenska konjunkturen. De har gått bäst av samtliga, plus 90 procent inklusive utdelningar. Det går att spåra en koppling mellan denna grupp och bolagen i NASDAQ Small Cap. Det finns en överlappning. Perioden med kraftigt sänkta räntor har uppenbart varit en motor för inhemska aktier.

Banker och icke-cykliskt

Det finns en klar eftersläntrare - stora icke-cykliska bolag, de som oftast kallas för "stabila utdelare". Bankerna, Telia, Swedish Match, etc, dominerar. Drar vi bort bankerna, som ju följer den svenska konjunkturen mer än den internationella, kan konstateras att kvarvarande bolag haft en positiv utveckling, men sämre än övriga. Uppgången sedan 2014 stannar på 40 procent inklusive utdelningar och Trumpeffekten är svag . Granskar vi bankerna är de något bättre, plus 50 procent, med ett ryck efter Brexit, vilket är svårt att förklara. Det är uppenbart i alla fall att strategin med "stabila utdelare" inte firat triumfer de senaste åren. 

Och vad hjälper detta?

Så har det sett ut, men hur blir det framöver? Den som tror på fortsatt extremräntor i Sverige fortsätter satsa på småbolag (liksom de inhemska bolagen i vår hemsnickrade sektor). Den som tror att extremlåga räntor även i Europa, vilket får konjunkturen att fortsätta upp, tar med cykliskt i portföljen. Den som inte tror på någon av dessa två spår, köper banker och stora icke-cykliska bolag.